- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
201

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattuprofvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mun har jag i behåll, gudskelof, och öl ryms däri ännu
på gamla dagar. Om en stund är jag här tillbaka, och
då skall du komma ombord på min skuta och dricka en
ärlig kanna öl med din gamle kapten.

Det gamla paret fortsatte nu sin väg. Men under
tiden hade folkhoparna fördelat sig, somliga till kyrkan,
somliga till Slottsgatan. Orsaken blef snart tydlig. Från
slottet nalkades en fångkärra, åtföljd af ett kommando
soldater med dess korporal i spetsen. På kärran satt
en blek, mager och tynande gestalt, i hvilken man knappt
kunde igenkänna svarta Jane, som ännu för en månad
sedan var så kry för sina år. Hopkrumpen, fastläst
med kedjor om händer och fötter, syntes hon känslolös
för sin skymf och sin olycka. I åskådarnes sinne omväxlade
vid hennes anblick fruktan och afsky med
glädjen att nu ändtligen se henne, den länge så ryktbara
häxan, i hennes förnedring och straff. Ingen förbarmande
blick, ingen medlidandets tår sågs i dessa många hundrade
ögon, som nu betraktade henne. Det föll ingen enda
in, att denna gamla kvinna var ett af de många olyckliga
offren för den blindaste vantro; ingen anade, att äfven i
hennes bröst ett mänskligt hjärta klappade och led;
ingen tviflade på, att ju trollpackan, som försvurit sin
själ åt afgrundens furste, med detsamma afsvurit alla
mänskliga känslor och förverkat sin rätt att behandlas,
att ömkas som människa.

Långsamt fortgick det bedröfliga tåget under åskådarnes smäderop:

– Hvarför har man ej gifvit häxan en kvast att rida på?

– Jane, Jane, hvar är nu djäfvulen, som ej kommer att hjälpa dig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free