Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattuprofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nygirige, utan medlidande, utan förskoning, som
fordom romarne vid djurfäktningarna i cirkus, väntade
tusen åskådare utanför kyrkan på häxans vattuprof.
Knappt visade sig Jane, och knappt spridde sig bland
mängden ryktet att hon icke bekänt, innan ett stormande
jubel utbröt och hälsade fången med höga glädjerop.
Nästan i triumf följdes hon till stranden af ån – men
det var en grym triumf, det var kattens smekningar till
råttan, det var en gycklares fröjd att offret för hans
begabberi ej mera kunde undkomma. Så förvildade voro
redan sinnena genom dessa vidunderliga, tätt på hvarandra
följande häxprocesser; så förvirrade voro genom
dem begreppen om mänsklighet och medlidande, att
man trodde sig göra Gud en tjenst med att håna den
olyckliga i hennes skymf och förnedring. Och när det
ännu därtill blef bekant, att Jane i förstugan till själfva
domkyrkan skymfat biskopen och öppet bekänt sig tillhöra
den hatade papistiska läran, då kände hopens
jubel och raseri ingen gräns; hade man icke väntat
ett så stort nöje af vattuprofvet, så var fara värdt, att
man redan därförinnan slitit den stackars fången i stycken.
Så snart Jane med sin bevakning var kommen till
det utsedda stället vid ån, uppställde sig soldaterne i
halfcirkelformig spetsgård omkring henne, för att afhålla
den ständigt växande folkmassan. Därefter föreläste en
stadstjenare på ämbetes vägnar det utslag af den därtill
nedsatta trollkommissionen, hvari förbemälda änka, svarta
Jane benämnd, såsom den där idkat trolldom och gemenskap
med djäfvulen, men likväl icke kunnat förmås att
sådan stor synd i godo på sig bekänna, nu skulle, till
Guds ära och sanningens utrönande, underkastas det
osvikeliga vattuprof, hvaraf klarligen skönjas kunde, om
hon mäktade med trolldom afvända från sig naturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
