Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hofmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annars blir ni själf den som rappas. Till arbete, säger
jag! Har någon lidit orätt, så må han klaga i kväll,
sedan klockan ringt. Marsch!
Den larmande hopen teg helt stilla, tvekande, kufvad
af förvaltarens fasta ton. Då hördes oförmodadt en kort
och skarp röst:
- Hvem är det som befaller här?
En främmande man i resdräkt stod med korslagda
armar i porten.
-
2. Hofmästaren.
Den nykomne, som så befallande afbröt striden på
slottets borggård, tycktes vara föga öfver fyrtio år
gammal, kort och mager till växten, af ett utseende som
föga imponerade vid första anblicken. Följde man likväl
de små hvassa ögonens snabba blickar, och gaf man
akt på det drag af djärf, nästan trotsig beslutsamhet,
som spelade kring den tunna öfverläppen, så anade man
att här hvarken saknades klokhet att uppgöra, eller kraft
att utföra en energisk viljas planer, vare sig goda eller
onda. Mannen var klädd i en åtsittande, något sliten
grön lifrock, som, jämte den korta hirschfängaren, lät
förmoda en jägare; men i stället för jagtbössan framtittade
ur hans bälte kolfvarna af ett par små terzeroler,
en kort grå reskappa var kastad öfver axlarna, och det
ljusbruna, lindrigt i rödt stötande håret betäcktes af en
bredskärmad hatt med silfverspänne, men utan plym.
Främlingens röst hade en viss genomträngande
skärpa, som gjorde att hans första ord, ehuru lågt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
