Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 2. Hofmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsades, likväl hördes mycket tydligt öfver gården och
kommo både förvaltaren och arbetarne att ovillkorligt
se sig om. I samma ögonblick var också främlingen
igenkänd, ty han hade varit i slottet mer än engång
förut, ehuru för flera år sedan, och var ej heller oväntad
nu. Ett sakta sorl af bestörtning gick genom hopen.
– Det är hofmästaren, hviskade man.
Mäster Per rodnade, hälsade höfligt och syntes förlägen.
– Tag ej illa opp, herr Nils, sade han; här var en liten
osämja mellan arbetarne, men den är redan bilagd.
Det bör anmärkas, att herretiteln ännu den tiden sällan gafs
åt andra än adeln eller andre högt uppsatte män och var, när
den gafs åt en underordnad person, en ovanlig höflighet, som
röjde antingen fruktan eller en stor tanke om personens betydenhet.
– Jag frågar hvem som befaller här, upprepade hofmästaren
nästan spefullt. – Hvem är du, karl? Jag tycker mig ha sett dig förr.
– Jo, och det mer än engång, svarade Per förtrytsamt,
i det han rodnade ända upp till örsnibbarna. – Den tiden
jag ryktade grefvens svarta sto, var Nils
Janssen icke för god att stubba dess svans.
Med ett hastigt, knappt märkbart ögonkast mätte
hofmästaren sin f. d. stallbroder, men denna enda
blick röjde tillräckligt att Per hade fått en farlig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0264.html
