- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
263

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hofmästaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herr Nils tycktes vara beredd därpå. Utan att
vidare slösa några ord på denna hop, som han ansåg
så långt under sig, framtog han en helt kort pipa,
sådan som jägare nyttja att locka järpar, och hvisslade
– en kort skarp hvissling, som olycksbådande skar i den
samlade folkhopens öron. Verkan uteblef icke. Sex jägare,
alla beväpnade liksom deras herre, inträdde genom porten.

– Bind denne skurk vid närmaste träd – sade hofmästaren,
pekande på Yrjö – och gif honom fyrtio rapp.

Var befallningen kort, så lät ej heller utförandet
denna gång vänta på sig. Jägarne grepo den bestörte
muraren, och innan någon af de kringstående tänkte
på att höja en arm till hans försvar, var karlen redan
bortförd och exekutionen i full gång.

Var det feghet? Var det öfverraskning? Finska
lynnet är långtänkt. Hopen var icke beredd på en
främmande inblandning och lät i sin första handfallenhet
öfverraska sig. Endast tyskarne mumlade ett kreuzsapperment,
och stockholmarne yttrade med ett slags
medlidande ett uttryck, som fordom var mycket allmänt
i Sverige: »När det går tokugt, går det som i
Finland!»

Den hederlige mäster Per behöfde flera minuter
att reda sina tankar, och under tiden hade både hofmästaren,
jägarne och delinkventen försvunnit från gården.
Men när Per ändtligen hunnit sansa sig, intogs han af
den häftigaste vrede, grep en närastående järnstör och
ropade åt gårdens folk att de skulle följa honom;
kosta hvad det ville, måste man befria den oskyldigt
vanhedrade.

Där voro många som delade förvaltarens harm
men icke alla delade hans mod. De fleste smögo sig
undan, när det hotade blifva allvar af striden, och endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free