Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hofmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sex eller sju voro genast färdige att med de tillhyggen
som närmast funnos tillhands vara förvaltaren följaktige.
Gamla Susanna framtittade bakom ett hörn af slottsflygeln,
där hon inrättat sitt observatorium, och höjde
modigt sin stämma, sedan hofmästaren ej mera sågs till.
– Hvad nu, mäster Per, skrek hon öfverljudt, har
den lede belsebub farit uti eder och förvändt edra ögon,
så att ni springer efter den gröna rocken som en tjur
efter ett stycke röd duk? Vore ni än så god gårdshund,
mäster Per, det säger jag er, tag er till vara för hela
vargskocken och stick ej ert hufvud i gapet, då får ni
nästa gång se er om hvar ni må bära er hatt. Korpen
är en lyckofågel för sig själf, mäster Per, därför lefver
han i hundra år, men rör icke vid honom, ni får värk
i fingrarna. Jag har i många herrans år stärkt salig
bispens prästkragar, och det skall jag säga er, att de
som maktena hafva, mot dem är ej värdt att spjärna.
Gör som jag och annat förståndigt folk, mäster Per, och
gif honom böfvelen när han ej hör på, men akta er att
räkna trådarna i hans gröna rock. Se på mig, jag kan
tala när det behöfs och däremellan hålla min mun, och
det har jag godt af, men sådana heta junkrar som ni
akta ej stort på hvad gammalt och klokt folk säger till
deras eget bästa.
Dessa sista ord undföllo mor Susanna i förtrytelsen,
när hon såg att förvaltaren ej brydde sig om hennes
goda råd, utan rusade åstad med sitt folk att befria
muraren. En strid syntes oundviklig och hade väl föga
aflupit med seger för den goda saken, ty mäster Per
förglömde i sin ifver att både hofmästaren och hans
jägare voro väl beväpnade med sidogevär och pistoler.
Till all lycka visade sig i rätta stunden prästmor själf,
den raska och präktiga Greta, hvars moderliga bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
