Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Bertelsköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu kunde man ej längre tvifla. Den fyra gånger förgäfves
inöfvade entusiasm, hvartill hofmästaren dresserat
slottets underhafvande, togs för femte gången i anspråk.
Klockan sju på aftonen syntes de grefliga vagnarna, fyra
till antalet, eskorterade af två förridare och fyra lakejer
till häst efteråt. Det var en vacker kväll och en lifvande
anblick. Så långt ögat kunde följa vägens krökningar,
var allt idel grönska, blommor, löfverk, äreportar, högtidsdräkter,
svängda hattar och hurrarop. En kejsarinna
hade ej kunnat emottagas med större landtlig ståt.
När främsta vagnen, dragen af fyra hvita hästar,
körde in genom slottets hufvudport, hissades, på gifvet
tecken, blågula flaggor med Bertelsköldska vapnet på alla
slottets fem torn, och ett halft dussin gamla nickhakar,
uppställda vid stranden, gåfvo salut. Fader Johannes,
pastorn i församlingen, hade föreslagit att grefvinnan
skulle mottagas med en fröjdepsalm, men hofmästaren
hade satt sig däremot, och den vördige pastorn erhöll,
endast med villkor att vara mycket kort, tillåtelse att
hälsa slottets herskarinna med ett andeligt välkomsttal.
Fader Johannes uppfyllde sitt åliggande efter bästa
förmåga. Det sällsynta hände, att där förekommo endast
sex eller sju latinska fraser, som hörde till tidens förnämsta
vältalighetsblomster, men däremot ett lämpeligt
antal skriftenes språk. Han liknade grefvinnan vid Sara,
Abrahams hustru, som drog med sina tjenare in i det
förlofvade landet, och önskade att Rebeckas och Rachels
välsignelse måtte dugga öfver den nådiga frun och hela
hennes hus. Han liknade hennes afkomma vid Sarons
liljor och Kidrons blomster, flores in horto Domini,
och önskade att Salomos visdom och Gideons hjältemod
månde blifva deras timliga arfvedel, men ärones krona
deras eviga. Han glömde ej heller att likna sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
