- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
272

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Bertelsköld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid dörrvaktaren i Jakobs hus och uttalade visligen det
hopp att, om det var Gudi täckeligt, skulle här, under
deras grefliga nåders hägn, regna honung och manna öfver
dessa Mose barn i deras mödors öken och ... och ...

– Men så sluta då, fader Johannes, sluta då, annars
gör ni oss alla till judar, hviskade hofmästaren bekymrad,
i det han ryckte pastorn i kaftanen. – Ser ni icke att
hennes nåd redan blir otålig?

I själfva verket röjdes en lätt skymt af otålighet
i den förnäma grefvinnans vackra ansikte. Hon, för
hvilken hela denna ståt var tillställd och som hälsades
med så vältaliga liknelser, tycktes vara ett fruntimmer
af medellängd, föga öfver tjugufem år, ehuru man vid
sidan af hennes äldste son måste anse henne för minst
trettioett. Hennes drag voro bleka, nästan lidande, ytterst
fina och regelbundna, mycket bebagfulla, utan att vara
egentligt sköna; blå ögon, ljust hår, öppen panna och i
synnerhet en ovanligt vacker mun med pärlhvita tänder.
Hon bar en lång reskappa af ljusgrå sammet med guldhäktor
och fodrad med dyrbara pälsverk, en försiktighet,
som man kunde anse nog långt drifven för denna årstid;
en enkel svart hatt med uppslaget hvitt flor förhöjde
ännu mera ansiktets ovanliga blekhet, som likväl färgades
af en svag rodnad, i det hon afbröt den förlägne kyrkoherdens
välönskningar med ett kort:

– Mycken tack, min gode pastor!

Därpå vände hon sig, ännu stående på vagnssteget,
till den talrika skaran af folket, som trängdes kring
vagnarna, och sade med en röst som var för svag för
att höras af andra än de närmast stående:

– Jag tackar er alla, godt folk, för er välvilja, och
hoppas, med Guds hjälp, att er vördige pastors önskan
må gå i fullbordan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free