Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Bertelsköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Dick fann sig alldeles ej trakterad af sådana
karesser, spände sina naglar i den bestörta gummans
kinder och ropade fräsande af vrede:
– Katt vara du själf och inte jag, sakramentskade katta!
<image> <Obs! från sid. 277>
Skrek mor Brita nyss, så skrek nu mor Susanna
sju gånger värre. I den allmänna uppståndelsen öfver
gummornas missöde hördes hästtraf vid porten, och in
leddes sex sköna ridhästar, hvar och en med sin jockey,
samt i spetsen för dem en morian, klädd i grann silfverstickad
jacka, men svart som synden. Förskräckelsen
blef allmän; åt alla sidor skingrades åskådarne. Morianen,
antingen han harmades öfver den afsky han väckte eller
var road af att öka den okunniga hopens fruktan, gjorde
en grym grimas, sträckte ut tungan och visade två rader
hvita och hvassa tänder. Villervalla, rop och böner mot den
lede fienden hördes om hvarandra. Mor Susanna hämtade
sig likväl så mycket, att hon klyftigt uträknade, huruledes
»djäfvulen väl måste hafva sin hand med, där människor
blifvit kattor och kattor människor; men, tillade hon
triumferande, rädd är han ändå för prästfar; han tordes
ej komma hit förrän den gudsmannens tal var slut.»
Rätta förhållandet var att morianen, som hade det
svarta namnet Nero, var grefvinnans stallmästare och hade
i sakta mak kommit efter från Åbo med ridhästarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
