- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
281

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Bertelsköld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

schalen, för att afvärja ett helt dussin kalkoner, hvilka
med utsträckta halsar och spärrade stjärtar angrepo
henne; och ju mera hon slog med schalen, desto ursinnigare
blefvo hennes befjädrade fiender.

– Jag är säker att alltsammans är ett upptåg af Gösta,
sade grefvinnan både misslynt och skrattande. – Spring ned,
Karin, och befria fröken; skicka opp min vildbasare,
om du ser honom.

Karin gick och kom snart tillbaka med både Gustaf
Adolf och den befriade fröken, den senare lika högröd
af harm, som nyss hennes schal. Där blef på stället
rannsakning. Gustaf Adolf förklarade att han varit i
stallet och ryktat hästarna med Nero. Därefter hade
han varit med förvaltaren på åkern och försökt »lära
sig plöja». Därefter hade han råkat öppna trädgårdsporten
för kalkonerna ...

Det gjorde grefven med flit, för det att han såg
mig promenera där, invände fröken hvasst.

– Ja – sade Gustaf Adolf med en trotsig öppenhet,
som klädde honom förträffligt – jag tyckte det var synd
att fröken skulle gå ensam och ville skaffa fröken ett
passande sällskap.

Om också modershjärtat var böjdt att advocera
för den vackre mörkögde förbrytaren med den glada
frimodiga pannan, så förstod grefvinnan mästerligt att
dölja det.

– Det är föga passande för en adelsman att lära
sina seder i stallet, sade hon strängt, och ännu mindre
att gå som en bonde efter plogen. Du har dessutom
betett dig oskickligt mot fröken Sinclair. Jag vill att
du ber henne om förlåtelse.

Gustaf Adolf bet sig i läppen.

– Jag ber er om förlåtelse, min mor! sade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free