Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Bertelsköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Men jag fordrar att du ber fröken om förlåtelse.
Gossen teg ett ögonblick. Därpå sade han fyndigt:
– Nej, min mor, det passar inte en adelsman att
göra afbön hos den som kalkonerna gjort illa. Tror ni
att jag är skyldig fröken upprättelse? Ja då nekar jag
ej alls, om hon vill slåss med mig ...
Ett knappt märkbart löje röjde att den svaga modern,
hvars styrka var mera skenbar än verklig, hade möda att
bibehålla sin stränghet. I detsamma kom äldre brodern,
grefve Torsten, och hörde utmaningen.
– Gösta är icke rädd för mer än en fiende, sade
han, och det är ledsnaden.
– Du har rätt, sade modern, glad att finna en utväg
som var mindre förödmjukande för hennes älskling. – Tillåt,
min bästa fröken, att jag ber er om tillgift i
stället för min halsstarrige son. Men du, Gösta, du går
genast upp i ditt rum och blir där till aftonen i arrest.
Det må vara ditt straff för denna gång.
Den dömde förbrytaren gjorde en stel bugning och
lydde. Han hade knappt kommit ut ur rummet, innan
lilla Ebba, som lyssnat vid dörren, flög honom om halsen
och utropade halfgråtande:
– Var inte ledsen, Gösta, jag skall vara hela dagen
hos dig. Jag skall söka fram alla mina dockor åt dig,
bara du lofvar att inte, som sist, hänga opp dem i
spjällbandet.
– Låt mig vara! sade gossen vresigt.
Men strax därpå ångrade han sig, och tårarna
kommo honom i ögonen.
– Nog skulle du ha roligare därute, sade han.
Men kom ändå. Du är bra god som bryr dig om mig.
Aldrig mera gör jag dina dockor illa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
