Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Fester och faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Torsten såg bortåt hafvet. Han senterade den inre
motsägelsen i sin mors ord. Han svarade med ett uttryck
vida öfver sina år:
– Men, min mor, är det ej storhetens största pligt
att vara stor?
– Just därför, sade grefvinnan, behöfver den ej
förringa något annat vid sin sida. Ser du, Torsten, detta
är det Finland som man målat för oss så ödsligt och
vildt. Mig förekommer det likväl på engång så skönt
och så stort.
-
4. Fester och faror.
Carl XI:s kraftfulla, nyktra, allvarliga, nästan trumpna
regering hade plötsligen satt en damm för svenska
adelns öfverdådiga lyx, som strömmade ut öfver alla
bräddar alltsedan drottning Kristinas tid. Det blef ett
hastigt slut på alla dessa praktfulla och veckotal långa
fester, ringränningar, tornerspel, komedier, dueller, strömmar
af vin, hjordar af stek, förgyllda statsvagnar, frasandet
af siden och klangen af det utströdda silfret öfver hela
Sveriges rike, Finland icke undantaget. Det blef tystare,
nästan ödsligt i de stolta adelsborgarna; festernas larm
hade förklingat, bordens dignande öfverflöd hade smultit
ihop, ståten hade bleknat, silfret hade vandrat genom
reduktionen in i konungens skattkamrar. Och i stället
kommo de styfva allongeperukerna, de långa predikningarna,
de skarpa räfsterna, det järnhårda duellsplakatet,
och med dem en viss butter råhet, i hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
