Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Slåtterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på roddarne, som hotade att till straff sätta dem i land
på den misstänkta holmen.
Länge fick färden ej dröja ändå, ty nu gafs signal
att höbärgningen tog sin början på slottsängen. Mäster
Per stod där och brummade att daggen begynte falla
på det utbredda höet, som var så dyrbart i nuvarande
missväxtår, men hans mulna panna ljusnade, när den
lilla guvernanten Linderoth, åtföljd af Ebba klädd till
herdinna, hoppade fram öfver ängen och brådskade att
få räfsor åt fröknarna. Mäster Per var besegrad; det
begärda hämtades fram, väl trettio fina, lätta, blåmålade
räfsor, enkom gjorda för händer som voro vana att
behandla arbetet som en lek. Alla de äldre togo plats
på gräsbänkar och ditflyttade soffor, men alla de unga
grepo hurtigt till arbetet. Det blef ett stoj och ett ras
och ett skämt, så att Majniemis stränder genljödo däraf.
Bland de fina damerna voro somliga mycket ovana och
betedde sig befängdt roligt vid räfsningen, somliga åter
voro uppvuxna på landet och hade mer än engång hållit
i räfsan förut. Men goda makter, hvilket arbete här blef!
Mäster Per, hvars praktiska sinne alltid tänkte främst
på det nyttiga, hade blott ett ögonblick låtit besticka sig
med den täcka anblicken af dessa hulda räfserskor på
den gröna ängen. Snart såg han med en landtbrukares
förtviflan, huru höet, som hopräfsades af några, åter
kringkastades af de öfriga, som öfverdådigt hoppade midt
i stackarna eller skuffade hvarandra omkull däri, medan
somliga togo famnen full och kastade öfver de andra.
Värst bland alla var den unge Gustaf Adolf; han for
öfver ängen grasserande och förstörande som Attila,
hunnernes konung, ty växte där också gräs i hans spår,
så växte åtminstone intet hö för ladugården. De andre
adlige junkrarne låtsade hvad de kunde att bära höet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
