Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Slåtterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på slädarna, hvari det kördes till ladorna, men tappade
därvid hälften omkring. Olyckliga voro i denna stund
allongeperukerna; ingen frisör i Åbo eller Stockholm
skulle utan den djupaste grämelse ha kunnat betrakta
dessa stolta aristokratiska mästerverk af deras babyloniska
byggnadskonst. Nedplattade, förstörda, fulla med höstrån
och damm, blefvo de arma perukerna slutligen hängda på
trädens kvistar, en lekboll för de ostyriga aftonvindarna.
Där gick allt litet vildt och icke alldeles förnämt till på
slottsängen vid Majniemi; de gamla skakade missnöjda
sina hufvuden med deras långa orubbade peruklockar;
men hvad kunde de göra, sederna hade en smula förvildats
sedan deras ungdom, och de fingo nöja sig med
att snaska de delikata hjortron och körsbär, som ymnigt
kringbjödos af kammartjenare, klädde till herdar och
skogsrån.
Emellertid begynte solen småningom sänka sig i
väster bakom parkens ekar och björkar, de improviserade
arbetarne begynte att tröttna, och de verklige fingo utföra
resten. Då hördes trumpetstötar från parken, och fram
redo tvenne ryttare, den ene kolsvart från hufvud till
fot på en svart häst och den andre likaså snöhvit på
en hvit häst, förkunnande under fanfarer, att om det
högvälborna sällskapet ville stiga upp till Floras borg, så
ville prins Vintersnö och prins Höstnatt med sina tjenare
våga en dust till gästernes ära. Sällskapet lät ej säga sig
detta två gånger och satte sig genast i rörelse till parken.
Floras borg var en tämligen hög kulle midt i parken,
och på dess topp var ett lusthus, från hvilket man hade en
utomordentligt glänsande utsikt öfver sjön, parken, trädgården
och de långa raderna af drifhus, hvilkas fönster
glimmade som guld i aftonsolen. Gästerne mottogos här
af fröken Sinclair i skepnad af Flora, som från sin stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
