- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
308

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Slåtterölet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om, grep sin fiendes häst med vänstra handen i tygeln
och gaf därpå med högra armen den hängande stöt
på stöt, under det att hästarna stegrade sig, tills den
svarte slutligen nödgades släppa sitt tag och föll tungt
till marken. Därvid afrycktes stålgallret, och under
hufvan grinade af smärta morianen Neros korpsvarta
ansikte.

Nu återstod prins Höstnatt ensam mot de två hvite.
Men snart nog blef jämnvikten återställd, ty redan i
första anloppet fällde han en af de hvite till marken.
Det var Lampi-Matts, som gick miste om sin efterlängtade
hämnd. Han var för het, han stötte miste och
stupade i samma stund för den svarte prinsens kraftiga
anfall.

Voro så endast de båda anförarne kvar på platsen.
Allas blickar riktades på dem; båda hade redan visat
prof på både styrka och skicklighet. Vaden på kullen
jämnades; ingen kunde med någon visshet förutsäga
utgången. Man anmärkte endast att den hvite prinsen
var tröttare, emedan han nyss förut bestått en hårdare
dust. Däremot trodde man sig märka att hans häst var
starkare och vigare, än hans svarte motståndares.

Kämparne redo långsamt till sina platser och hälsade
hvarandra på riddaresed. Man kunde ej se genom stålgallren
huru fientligt de mätte hvarandra med blickarna,
ehuru allt skulle vara endast ett skämt.

Trumpeten smattrade, hästarna kände sporren och
genomflögo i en blink hvar sin motsatta halfcirkel. När
de möttes, splittrades båda prinsarnes lansar, och båda
ryttarne vacklade af stöten, men blott för ett ögonblick.
Båda sutto de kvar i sadeln, och en storm af handklappningar
och bifallsrop röjde tydligt åskådarnes nöje
och beundran öfver denna vackra ryttarelek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free