- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
328

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Reduktionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

smulto mina rikedomar tillsamman som snöhus i vårsolens
sken. En del af mina besittningar i Liffland
pantsattes och förlorades. En annan del uppslukades
af reduktionens första hvirflar. Jag sörjde dem ej, ty
kärlekens ljufva lycka återstod. Den sköna Ebba Sparre
räckte mig sin hand. Förunderliga öde! Medan den
yttre världsliga lyckan gäckades med mig, i fullkomlig
motsats till min far, syntes allt omkring mig blomstra af
sällhet. Själfva detta Majniemi, fordom så olyckligt och
förtrampadt i all sin prakt, gick gladare dagar till mötes
under en trogen och människoälskande tjenares vård.

– Och likväl är det något som smärtar dig? sade
grefvinnan ömt. Har du ej mod att försaka den yttre
utmärkelsen för hjärtats tystare fröjder?

– Mod? upprepade grefven dystert. Du vet att
jag icke sviktat. Men mannen tillhör ej endast sig själf;
han har högre intressen att lefva och kämpa för. Jag
är indragen i en stor och på djupet af samhället rasande
strid. Kanske har jag sagt dig, att min fars moder var
en bondedotter från det bördiga, det själfständiga
Österbotten. Denna min farmor hade en far, som hela sitt
lif igenom kämpat för en idé, nämligen den, att all
mellanmakt, som ställde sig mellan konungen och folket,
vore ett fördärf och ett oting. Försynen och hans egen
ärelystnad fogade så, att just hans egna ättlingar, hans
dotters barn, inkastades bland adeln och måste genom sin
ställning blifva adelns naturlige sakförare. Då förbannade
den gamle bondekungen sin egen släkt, adopterade en
sin väns son och tog det heliga löfte af honom och
hans efterkommande, att oförsonligt kämpa för adelns
utrotande, för dess fullkomliga tillintetgörelse. Detta
löfte har redan burit sina frukter. Skickelsen fogade,
att denne Larssons barn, som sålunda inträdde i min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free