Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förflutit sedan stormens utbrott, bevara vårt Majniemi,
medan rundtomkring oss alla Kristinas förläningar indrogos
till kronan.
Grefven sade:
– Det var engång en fader, som gick en vinterafton
i skogen med sina barn. Där omgåfvos de af
vargar, och snart såg fadern att fördärfvet nalkades alla.
Då, för att rädda de öfriga, kastade han ett af sina barn
åt vargarna ...
– Så grym skulle aldrig en mor ha varit! utropade
grefvinnan med fasa.
– Nej, sade grefven lugnt; hon skulle kanske ha
kastat sig själf till offer, och då hade likväl alla förgåtts
med henne. Nåväl, vargarna, upptagna af bytet, lämnade
vandrarne en stund i ro, men därpå kommo de åter.
Då utkastade fadern sitt andra barn, och efter en stund
det tredje. Men för hvar gång vanns endast ett kort
försprång. Slutligen hade han blott ett barn kvar, och
det var hans käraste. Då sade han: Nej, detta barnet
kastar jag ej mera ifrån mig. Hellre må vi båda
förgås ...
– Och sedan ...? frågade grefvinnan.
– Ja hvad som sedan hände, sade grefven dystert,
det skall den närmaste framtiden utvisa.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
