Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den otrogne tjenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8. Den otrogne tjenaren.
Då grefve Bertelsköld ej syntes böjd att ingå i några
närmare förklaringar om det sätt, hvarpå han lyckats
tillsvidare behålla sitt Majniemi, undvek grefvinnan med
en för henne naturlig takt alla vidare frågor därom
[1] och
vågade endast en skygg anspelning på gårdagens fest.
Hon kunde ej, sade hon, inse något sammanhang mellan
den och reduktionsfrågorna.
Grefven sade:
– Jag bör göra Carl XI den rättvisan, att personerna
för honom betydt mindre än saken. Han började reduktionen
mot sin fasters man och sin egen halfbror, och
han lät dess störtvåg med föga åtskillnad gå öfver vänner
och ovänner. Men emedan han beherskas af en idé,
nämligen en rikshushållningsmani, så beherskas han tillika
af sådana intryck som stå i samband därmed. Konungen
är nu allt, konungen är lag, konungen är samvete,
konungen är god sed. Den enskilde åter är intet; hans
gärningar få ej vara andra än konungens gärningar, hans
ord ej andra än konungens ord och, om det vore möjligt,
hans tankar ej andra än konungens tankar. Därför måste
numera all lefnad, alla seder, så långt de synas offentligen,
foga sig efter konungens lefnad och konungens seder.
Och konungen är en barsk, en strängt allvarsam, trumpen
och sparsam herre. Därför måste sammanlefnaden rundtomkring
honom taga samma färg af granitens gråhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
