Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den otrogne tjenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och där får ej finnas en annan glans än stålets. Du
minns huru indraget vi lefde de senaste åren i Stockholm,
hurn omsorgsfullt vi undveko ända till skenet af en ståt,
som var konungen misshagelig. Blott därigenom lyckades
jag, ehuru af ett mot reduktionen fientligt parti, stämma
konungens sinne så blidt, att han tog blott det mesta och
icke allt. Mitt friherredöme är indraget, men Majniemi
står kvar, på den grund, heter det, att godset ligger i
en »oförbuden» ort och att min far har erhållit det som
ersättning för ett regemente af tusen man, som han
år 1644 under Lennart Torstenson på egen bekostnad
uppsatte i kriget mot Danmark. Men denna rättsgrund
är föga att bygga på, sedan Åke Tott, som för samma
orsak hade kungligt gåfvobref på finska kronogods, miste
dem, utan att någon tänkte på att ersätta honom hans
utlagda kostnader. Fyra gånger har Majniemi redan stått
på reduktionens svarta tafla; fyra gånger har det åter
strukits ut. Men ju längre reduktionen gått fram, ju
mera den uppslukat, desto omättligare har den sett sig
om efter nya rof, och desto mera har det ringa ännu
kvarblifna, som kunde tagas, kommit i trångmål. För
två veckor sedan rapporterade mina hemliga vänner i
reduktionskommissionen, att Majniemi för femte gången
kommit i fråga. Gyllenborg är min bittraste fiende;
Piper icke mindre; Lovisin vacklar, och mycket beror
på Hastfer. Men på konungen själf beror till sistone allt,
och lyckas man bevisa honom att familjen Bertelsköld
upplifvar förmyndaretidens lyx på Majniemi, så är denna
sista återstod af en omätlig förmögenhet utan räddning
förlorad.
– Men – sade grefvinnan med någon oro – till
denna aflägsna landsort tränga ej konungens blickar.
Hvem skulle väl ha sagt honom ...?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
