Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den otrogne tjenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köl burit till Finlands enkla bygder – silfver och guld
och marmor och dyrbara drifhus – allt som skulle anstå
en furste och en Bertelsköld för trettio år sedan, det
finnes här i öfverflöd, medan ägaren till all denna
herrlighet går fridlös som en skugga i natten, trampande
på de rosor man utstrött öfver hans mark, med den
känslan att han kanske i denna stund äger mindre än
intet – ja mindre än intet, min fru, ty största delen
af denna prakt är ett lån af hennes nåds hofmästare,
af en skurk som förråder oss alla! Ty nu är det
klart: Janssen är Gyllenborgs spion, och allt detta är
en öfverlagd plan, för att störta oss!
[1]
Grefvinnan svarade endast med tårar, och denna
anblick hade den vanliga verkan att något lugna grefvens
upprörda sinnesstämning.
– Tillåter du, att jag genast kallar in Janssen i
förmaket? sade han med något mildare ton. – Men –
det är bättre om du ringer på din kammarjungfru och
låter kalla honom, utan att han vet min härvaro förut.
Torka dina tårar, Ebba; det är ett föga värdigt ämne
att fukta så sköna ögon. Säg mig, du delar ju min
tanke, att denne bof ej ett ögonblick längre bör stanna
i vårt hus?
– Ja, ja! svarade grefvinnan beslutsamt och fattade
ringklockan. Grefven steg bakom de vida förhängena
af sin makas bädd, och man öfverenskom att grefvinnan
först skulle mottaga den förrädiske tjenaren.
Klockan var inemot fem på morgonen, och solen
hade redan höjt sitt gyllene klot öfver björkarna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
