Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den otrogne tjenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för litet den man ni vågat att förolämpa. Ni talar om
edra skuldsedlar, men ni har glömt att också jag är er
något skyldig. Och det skall betalas en dag, och med ränta.
Grefvens blod brusade upp.
– Jag känner, sade han, en nedrig varelse, som jag
uppfödt i mitt hus och öfverhopat med mina välgärningar
– hvars skurkstreck jag förlåtit, hvars försnillningar jag
ej låtsat märka, ehuru de kostat mig ofantliga summor.
Denne usling har betalat mitt förtroende med det svartaste
förräderi, och till lön för sin herres nåd har han varit nog
låg att förolämpa sin herres gemål och nog vansinnig att
ej genast begripa huru blixten sväfvade öfver hans eländiga
hufvud. Känner ni kanske något mera om den karlen
så säg; jag vill ännu ett ögonblick nedlåta mig att böra er.
– Jo, herr grefve, jag känner ännu något mera,
svarade Janssen. Det var engång en faderlös gosse om
fem år, god och oskyldig, som barn oftast äro, när de
icke fördärfvas. Han hade en mor, hvars enda barn han
var, och som älskade honom öfver allt annat i världen.
Hon var lycklig i all sin fattigdom; hon hoppades att
hennes son en dag skulle blifva en redlig man, som
hans fader varit. Men en dag kom där en man ridande
öfver det frusna hafvet till ön Fyen i Danmark, och
emedan han sade sig vara ett budskap om fred, som
alla efterlängtade, så samlades kring honom en harmlös,
godtrogen folkhop, som ville höra om ej det olycksfulla
kriget snart skulle få en ände. Bland denna folkhop
stödo äfven gossen och hans mor. Då lämnade främlingen
sin störtade häst, spände på fötterna ett par skridskor
och, utan att någon anade minsta ondt, grep röfvaren,
trolösare än vintern, som byggde bryggor åt landets
fiender, den lille gossen i kragen, kastade honom på
en kälke, ilade bort utåt det vida blanka isfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
