Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den otrogne tjenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och försvann. Gossen grät och ropade på sin mor,
och hon hörde hans klagande röst och sprang efter
röfvaren på det vida hafvet, men hennes fot och hennes
hjärta voro ej, som hans, utaf järn – hon halkade,
föll, stod upp, sprang åter, föll ånyo, stod åter upp
och föll ånyo, tilldess hon icke mera stod upp och
man fann henne andlös på isen med hjärtat brustet i
hennes bröst.
Bertelsköld teg dystert, och Janssen fortfor:
– Så liten han var, kunde gossen sedan aldrig
förgäta de sista ljuden han hörde ännu af sin moders
förtviflan på isen. De ljödo i hans öron dag och natt
genom hela lifvet, och om han blifvit en god människa,
skulle de kanske haft bättre följder för honom själf
och andra. Men ur detta barnarof växte ej ett brott
allena, utan otaliga. Denne gosse, ryckt från sitt hem
och sin fädernejord, uppväxte, midtunder krigets förvildning,
bland råe soldater och alla slags laster; han
blef för hela sin tid utan hem och fädernesland. Så
drefvo de onda makterna fritt sitt spel med hans unga
själ, och han blef – hvad han blef. Engång blef detta
honom för tungt, och han beslöt att fly tillbaka till sitt
barndomsland och blifva en bättre människa; men när
han kom dit, kände ingen igen honom mer, och man
ansåg honom för en svensk spion och jagade honom
bort. Då svor denne gosse, ännu helt ung, ett oblidkeligt
hat mot dem som vållat all hans ofärd ... och grefve
Bertelsköld, ni vet nu hvad ni har att vänta, jag försmår
att vidare ljuga för er. Det är jag som i många år
plundrat edra skatter och gjort dem till mina. Det är
jag som undergräft hela er välfärd. Det är jag som
öfverlämnat er i reduktionens klor och som ej skall
sluta, stolte herr grefve, innan jag gjort er till en ärelös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
