- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
353

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Björnjagten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ovanlig genom en förtidig vårluft. Redan den 2 Februari
hade man sett fingerslångt gräs vid vägarna i Stockholms
grannskap, och den 17 Februari begynte Djurgården
grönska. Vid samma tid töade Mälarens isar, och på
dess kuster var slädföret redan i det närmaste slut.

På vägen, som från Sörmland gick åt Västmanland
förbi Arboga till Carl XI:s favoritställe, det ryktbara
Kungsör, såg man bittida på morgonen tvenne slädar
mödosamt sträfva norrut på de sista lämningarna af
vintersnön. De hade härvid någon hjälp af en lindrig
nattfrost, som glattade vägen och belade dess vattengölar
med tunn, papperslik is. I den främre af slädarna,
förspänd med tre hästar, sutto grefve Bertelsköld och
hans äldre son Torsten; i den efterföljande, dragen af
två hästar, satt yngre sonen Gustaf Adolf med sin mest
afhållne jägare vid namn Daniel, yngre bror till mäster
Per och yngste son till fader Johannes och mor Greta på
Majniemi. Grefvens panna skuggades af moln; stundom
betraktade han i dyster tystnad den mörkgröna barrskogen;
stundom växlade han några ord med sonen;
stundom vände han sig om och gaf en missnöjd vink
åt släden som följde efter.

Orsaken därtill var att tiden blef unge Gösta för
lång. Än fattade han tömmarna och försökte på ett
halsbrytande sätt öfver stubbar och diken köra fadern
förbi. Än blef han varse en snöripa eller en järpe i
småskogen, höll stilla, grep Daniels långa lodbössa och
sköt, vanligtvis utan att träffa och med den påföljd
att hästarna skyggade och voro nära att skena. Än
åter steg han af och roade sig med att försöka hålla
släden tillbaka, medan hästarna drogo på med förenad
kraft, ty den endast trettonårige gossen begynte att
visa en jättestyrka, som redan mer än engång kastat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free