Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Björnjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiggare. Befall mig ännu engång med den där högdragna
uppsynen, som klär er så väl, att lyfta pallen under er
grefvinnas fötter! Kalla mig ännu, med den där grefliga
tonen, domestik och lakej! Det felades ännu något i
min hämnd, och ni har gjort det om intet, men triumfera
ej för bittida, ni har ännu ej sett slutet af den nemesis
som följer er faders brott, och jag är en man som
lyckas i allt!
Med dessa ord bugade hofmästaren ironiskt, och
innan grefven tänkte på att hindra honom, var han
försvunnen.
Då uppstod Bertelsköld, slog sig för pannan och
utropade, betagen af en plötslig förfäran:
– Ebba, min maka, vi äro förlorade! Den mannen
har konungens ring!
-
9. Björnjagten.
Berättelsen går nu vidpass sju månader framåt – sju
månader af bekymmer och pröfningar. Ju mera
Carl XI:s kraftfulla regering led mot slutet, desto mörkare
tätnade skuggorna kring dess afton och svartnade slutligen
till en natt af dystra olyckor, i hvilken Carl XI:s
stjärna gick ned och Carl XII:s gick opp.
Vi stå nu på svensk mark. Det är en för denna
årstid ovanligt mild dag i Februari år 1696. Naturen
syntes vid denna tid på ett förvånande sätt ryckt ur
sin regelbundna gång. Var förra årets vinter öfver all
jämförelse kall och hård, så var vintern 1696 lika så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
