Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Björnjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varnade och hotade fadern. Gösta försvann bakom
träden, och där var intet annat råd, än att skicka Daniel
och kusken i vildbasarens spår.
Minut efter minut förgick under orolig väntan, och
hvarken Gösta eller karlarne syntes till. Hästarna spetsade
öronen och tycktes dela de resandes oro; man slapp
hvarken fram eller tillbaka, och snön föll så tätt, att luften
liknade ett utbredt hvitt lakan. Hundskallet aflägsnade
sig, kom närmare, gick i halfcirkel och aflägsnade sig
åter. Med ens öfvergick det till ett uthållande tjut, och
strax därpå hördes ett skott och så åter ett och åter
ett. En paus uppstod och därpå smällde ännu ett fjärde
skott. Grefven var för gammal jägare, för att ej genast
igenkänna knallen.
– Det fjärde var Göstas! utropade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
