Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Björnjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligen brukar försvara sig där till det yttersta och föga
bry sig om fyrbente fienders retsamma, men oskadliga
gläfsande. Om Gösta kommit att tänka på årstidens
ovanliga, vårliga mildhet, så skulle han kanske ha gissat,
att nalle var »veckovill». När han väcktes ur dvalan
af hundskallet och snusade vårluft med sin breda nos,
trodde han sig förmodligen ha lurat länge nog på sitt
öra och ansåg sig vara i April, i stället för i Februari.
Så fick han lust att åter se huru världen såg ut efter
hans långa middagslur och begrep sitt misstag först när
han fick att processa med de nya drifvorna.
Nalle hade snart nog af promenaden och tycktes,
som försiktig fältherre, böjd att retirera till sin fästning
igen. Men till sin synnerliga förargelse blef han varse
att reträtten var stängd af några jägare, som ringat idet
och förgäfves sökt honom där. Brummande företog han
sig en ny kryss inåt skogen, men det aflopp icke bättre,
ty Gösta märkte att en ordentligt organiserad jägarkedja
hade kringränt den väldige skogsfursten, och för hvarje
minut blef ringen trängre. Det förekom Gösta obegripligt
att jägarne ej sköto, ehuru björnen mer än engång måste
ha varit inom skotthåll. Man kunde nästan tro att de
sparade honom för värdigare kulor.
Och så var det verkligen. Knappt hade nalle, generad
af sin starka motion, för andra gången närmat sig idet,
innan ett skott small af bakom en yfvig gran. Kulan
var väl måttad, men afståndet ännu för stort; det måste
ha varit en ung och hetsig hand, som afsköt den. Ett
ögonblick stannade björnen, ruskade på sig, likasom han
afskakat en bröms, och gick därpå vidare. Då small
andra skottet på vidpass sextio steg, men äfven det
förmådde blott obetydligt rispa den bruna nedsnögade
pälsen ofvanför högra frambogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
