Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Björnjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hopflätad bår af unga björkar och bars i triumf, under
stoj och jubel, ned till den väntande konungen.
Under tiden låg Gösta inkrupen mellan de täta
lummiga grenarna af den kullfallna granen. Han hade
hemligen både fruktat och hoppats att blifva upptäckt,
men hans gömställe var bättre än han trott. Hela skaran
drog så tätt förbi, att den nästan trampade på honom,
och likväl blef ingen under det allmänna jublet varse
att någon låg mellan grenarna.
Skamflat, nästan harmfull, steg gossen opp och
begaf sig i jägarnes spår nedåt vägen. Här mötte han
Daniel och kusken, som förgäfves hade sökt honom
och nu stodo gapande af förundran vid anblicken af
jägareskaran, som dels till häst, dels till fots aflägsnade
sig på vägen åt Kungsör.
Gösta Bertelsköld återvände till sin far och sin
bror, som väntade honom med otålighet. Grefven var
misslynt; i stället att hälsas som segrare, fick Gösta
uppbära skarpa förebråelser. Knappt vårdade sig grefven
att göra en fråga om björnens öde; Gösta saknade mod
att skildra den besynnerliga andel han hade däri som
krypskytt, och så blef hans seger obekant för alla, utom
för Daniel, i hvars sköte den okände segervinnaren
nedlade förtroendet om sin framgång, sin blygsel och
sitt missöde. Till Kungsör hade man ännu en dryg
svensk mil, men innan man kom dit, hände sig något
på närmaste gästgifvargård.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
