Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Björnjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är endast norrlänningar och finnar som bruka så
liten kaliber, för att spara krut och bly. Holla, gossar,
livem af er skjuter björnar med sparfhagel? Fram med
gevären! Fyra dukater i premie för sista skottet!
Gösta, utom sig af förlägenhet och glädje, vågade ej
röra hand eller fot, oaktadt uppmaningen ganska tydligt
gällde honom. Han såg jägarne samlas kring ynglingen,
som kallades ers höghet och som han tyckte sig ha sett
förut i Stockholm. Han gissade genast på kronprinsen
Carl, men honom hade Gösta beständigt sett i en oformligt
stor peruk, som föll i långa lockar ända ned på axlarna å
båda sidor om det fina, nästan kvinnliga ansiktet. Den
unge jägaren, som nu stod framför honom, bar kortklippt
brunt hår under en mössa af bäfverskinn, en blå lifrock
af groft kläde med ett läderbälte om lifvet och på fötterna
storstöflar, som gingo lagom högt på benet, för att ej
hindra gången. Hela gestalten var långtifrån kämpalik.
Med den smärta växten, de milda blå ögonen, de mjällhvita,
af kölden purprade kinderna och de mera spensliga,
än starkt byggda lemmarna, kunde man ha tagit den
unge jägaren för en förklädd flicka, därest icke rösten,
som just var i målbrottet, hade haft någonting sträft och
hela hans hållning någonting hurtigt, som visade vana
att vistas i skog och mark.
Samtlige jägarne bedyrade sanningsenligt, att ingen
af dem hade lossat skottet, ehuru alla påstodo sig ha
ämnat göra det, om de ej blifvit förekomne. Medan
man tvistade härom, närmade sig en trupp af sex eller
sju ryttare skogsbrynet, så långt de kunde komma för
den oländiga marken och snön, hvarpå en af dem steg
af, trefvade fram till valplatsen och frambar konungens
fråga hvad som vore å färde i skogen. Ett högt hurra
var svaret; nalles tunga lekamen lades på en i hast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
