Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kronofogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamle Håkan, som vanligen brukade skickas vid farliga
tillfällen att hafva öga på prinsen och som man nu i
tysthet ansåg för björnens verklige baneman.
Men hvarken Håkan eller någon annan framträdde för
att göra anspråk på den utlofvade belöningen. Konungen,
sade man, var däröfver ganska missnöjd. De som kände
hans af naturen häftiga och misstänksamma lynne, begynte
frukta, att om skytten länge dröjde att visa sig, kunde
den kungliga nåden lätt förvandlas i kunglig onåd.
Bertelsköld anmärkte att folkhopen på gården var
ovanligt tyst och endast hviskade sinsemellan. Omkring
tjugu hästar stodo sadlade för konungen, prinsen och
deras svit. Men det sades att återfärden till Kungsör
blifvit fördröjd. Konungen hade ridit för häftigt, kanske
förkylt sig, och led af sin vanliga åkomma de senaste
åren, kräkning och hufvudvärk. Kronprinsen åter hade
fått en hastig svindel. Man sade att det tunga slaget af
björnens ram hade nu först visat sin efterkänning och
att prinsen hade en känsla som vore alla ben i hans
kropp sönderkrossade. Likväl funnos hvarken läkare
eller medikamenter att tillgå, ej ens på Kungsör. Sådant
föraktade Sveriges Carlar.
Under dessa omständigheter var ej att tänka på
audiens, och grefven gick in i hållstugan för att tålmodigt
vänta på hästar. Han hade ej suttit där länge, då ett
oväntadt sorl uppstod på gården. Fruktande att konungen
möjligen vore illa sjuk, hastade Bertelsköld ut för att
fråga hvad larmet betydde. Men orsaken var en helt
annan. En liten spetsfundig gubbe, berömd trollkarl
från Vermlands finnskogar, hade råkat vara till hands
och hört berättas om konungens sjukdom. I hopp att
göra sin lycka, hade han dristigt trängt sig in ända till
konungens rum och med stormodiga ord erbjudit sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
