Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kronofogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ögonblicket läsa bort alla krämpor hos den höge
patienten. Konungen hade en stund hört på honom och
därpå, som god kristen, blifvit högeligen uppbragt öfver
ett sådant tillbud, sprungit opp från sängen, fattat en
käpp och med egen hög hand pryglat trollkarlen ut på
dörren. Man tillade att detta varit en verklig trollkur,
ehuru i annan mening än därmed åsyftades, ty den
häftiga vreden hade med ens jagat krämporna på flykten,
och konungen kände sig åter stark nog att stiga till
häst. Värre däran var prins Carl; ehuru konungen
ingalunda var hård mot sina barn när han ej ansattes
af sitt mörka lynne, hade han en särdeles afsky för
kroppslig svaghet och skonade hvarken sig själf eller
andra. Prinsen var ganska blek och såg lidande ut.
Men det halp icke. Inom få minuter satt hela sällskapet
till häst (man hade förgäfves sökt öfvertala konungen
att åka), och sjuke och friske galopperade i samma
sporrstreck därifrån.
– Där rider envåldskonungen med sin förste slaf,
hviskade Torsten Bertelsköld, som med sin nästan pjåkiga
försiktighet om hälsan var en fullkomlig motsats till
kronprinsen.
– Taisez vous, svarade grefven strängt. Örnen
lär sin unge flyga. Hvad det för resten blir af prins
Carl, det står till Gud och framtiden, men ett är säkert,
och det är att han blir hvad du aldrig blir, min son –
en god soldat.
Hästarna voro nu förspända, och de resande begåfvo
sig åter på väg till Kungsör ett stycke efter det snabbt
framilande kungliga jagtsällskapet, hvilket de ej gjorde
ens ett försök att upphinna. Gösta Bertelsköld hade
härunder högst viktiga rådplägningar med sin Daniel.
Hemligheten af det lyckliga skottet surrade i hans hufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
