Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Stora hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än till vidpass tredjedelen af dess nuvarande, eller något
öfver en half million människor.
Så svåra försynens straffdomar gingo ej öfver utan
sår och ärr. Odlingens, ljusets stora eröfringar afstannade,
ödemarken återtog sina nyodlingar och trängde odlaren
på lifvet, frånryckande honom de fält den förlorat för
sekler tillbaka. Stundom lossnade samhällsordningens
band; i trakterna af S:t Michel plundrade allmogen
herrgårdarna (1696) och ihjälslog kronans uppbördsmän.
Ytterlig nöd gör människan själfvisk, och sedan man
länge delat sin skärf med behofvet, slappades eller nöttes
stundom genom vanan och nöden kärlekens band, så
att den som hade råd att gifva han gaf icke mer, och
den som hade krafter att taga han tog, och jämrens tårar
runno spårlöst i sanden, och förtviflans suckar ljödo utan
mänsklig bönhörelse bort i rymderna. Där sutto ju de
fleste, som Forsius säger, och betraktade sin egen graf!
Men Guds makt lät allt detta vara blott en tid,
och äfven därunder bar folket i sin helhet sin olycka
med manligt mod. Hela samhället kunde ha gått
sönder, men här höll det ihop. Där mången stupat eller
förtviflat, där stod finnen ännu upprätt, järnfast, seg,
förtröstansfull. Bästa beviset därpå är den snabbhet,
med hvilken förödelsens spår om icke utplånades, dock
mildrades. Ett öppet haf, en bättre tillförsel, en gynnande
årsväxt 1698, 1699, och plogen begynte åter plöja framtidens
mark, och hoppet kom åter, och mänskliga förhållanden
redde sig ånyo till samband och klarhet, och
finska folket hämtade andan så djupt, att det i närmaste
framtid förmådde bära, med en större ära, en större tyngd
än någonsin. Hvilken lärdom för alla tider! Så sant är
det, att »förlorad är blott den som sig själf förlorar!»
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
