Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Familjen Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12. Familjen Larsson.
När grefve Bertelsköld, för första gången i sin lefnad,
åkte in i det lilla Vasa, förvånades han att finna
spåren af ett visst välstånd blandade med stort omisskänneligt
armod. Vid de små vackra rödmålade byggnaderna
med deras dubbla portar, grant utsirade af
händige träsnidare, såg man här och där en utmärglad
tiggare stöda sig mot väggen eller famla mot porten –
och det som mest förvånade grefven var att alla dessa
portar voro stängda. På gatorna rådde en dyster tystnad,
afbruten endast af hungerns klagan; men i grefvens spår
följde en larmande svit, som han ej kunde hindra. Bland
alla hans resas tusende svårigheter var detta kanske
den värsta. Öfverallt hvar han for fram skockades
uthungrade människor i hans väg, och när han ingenting
mera hade att gifva, hände sig att somliga kastade sig
för hästarnas fötter, för att hindra hans bortresa, medan
alla de öfriga, när han ändtligen kom lös, sprungo
andlösa efter hans släde, tills de af trötthet neddignade.
Bertelsköld hade hoppats undkomma dessa nedslående
uppträden när han nalkades Vasatrakterna, som
med rätta ansågos för Finlands kornkammare. Det var
dock något bättre i Nerpes och Malaks, emedan man
där hade fisk sedan fjolåret. Men till Vasa trängde sig
hela skaror från de inre och fattigare trakterna, Ilmola,
Lappo, Ruovesi. Desse vandrare betäckte alla vägar i
stadens grannskap så tätt, att de resande med möda
kunde tränga igenom, och där såg man själfve den
godsinte mäster Per förlora sitt tålamod och omildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
