Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Familjen Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rikare än vårt, när stor nöd drifver människor till
förtviflan. Engång var jag vittne till ett upplopp i
London, framkalladt af hungersnöd. Trettiofyra bagarebodar
plundrades, omkring tvåhundra människor dödades
eller sårades. År 1683 såg jag ett dylikt uppträde i
Cartagena i Spanien: folket ropade på bröd och antände
guvernörens palats; först sedan större delen af staden
var plundrad, återställdes ordningen med kanoner. Samma
år och af samma orsak rasade i tre veckor ett blodbad
i Palermo. Kort därpå hade jag olyckan bevittna dylika
uppträden i Köln; stadens borgare trädde under vapen,
blod flöt ymnigt, och ett helt kvarter uppbrändes. År
1693 om våren voro natt och dag flera tusen man trupper
under vapen i Paris, för att hindra utbrotten af folkets
förtviflan, och likväl förgick knappt en dag utan mord,
mordbrand och vilda blodiga handgemäng, i hvilka mer
än tusende människor tillsatte lifvet. Märk väl att alla
dessa stora städer stödde sitt försvar mot nöden på
vapenmakt. Och här, hvad uppställen I till värn emot
en befolkning af flera hundrade, ja tusende hitströmmande
människor, som dö för edra ögon af hunger? Tre
invalider och en stängd port af trä, som första eldbrand
kan antända. Men desse tiggare, bragte till det yttersta,
nöja sig med att jaga hundarna på edra gator. De dö
framför edra fönster, och icke en hand höjer sig mot
er port! En resande, som jag, far mer än trettio mil
genom ett förtvifladt land, och icke en pistol har jag
behöft blotta till mitt värn. Hvad skulle ha hindrat
dessa skaror, som ständigt omgåfvo mig på vägarna och
som, redan halfdöde, uppgjort sin räkning med lifvet,
att plundra eller döda mig utan räddning, hundrade som
de ofta voro mot en? Men de gjorde det icke. Där,
här, öfverallt, ännu i yttersta nödens stund, när alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
