Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Familjen Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mänskliga pligter syntes svikta för den första af alla
naturdrifter – själfbevarandets rätt – då höllos dessa
människor ännu tillbaka af samhällsordningens band, af
den sedliga känslans orubbliga öfvervikt, och en nöd,
som öfverallt i Europa skulle ha bragt öfver landet våld,
mord och brand, den nöjer sig här med att utsträcka
en bedjande hand, att stanna för en stängd port, att
digna till marken, ofta utan ett klagande ljud, och dö!
Vid Gud, det är stort, det är beundransvärdt, och vore
vårt folk så mäktigt i handling, som det är hjältemodigt
i lidandet, så hade det ej sin like på jorden!
– Ni har rätt, sade Larsson rörd. Förlåt mig dessa
uttryck af missmod, som nödens anblick nyss aflockade
mig. Ser ni, jag är en man af folket, ni är en förnäm
herre, och därför går det mig till hjärtat, när ni talar
godt om en fattig allmoge. Jag kan blott därtill svara:
Gud bevare landet och konungen!
– Ja bevare dem Gud! sade grefven. När bättre
tider randas, då skall det bli en lärdom att veta hvad
båda förmå. Det är er sats, Larsson, att det skall vara
ett folk och en konung och ingenting däremellan. Godt,
jag vill ej nu tvista därom. Men erkänna vi folkets ära,
så låt oss äfven erkänna konungens. Att en så stor,
så beundransvärd fri laglydnad, som nu i denna nödens
tid, varit möjlig, därför ha vi att tacka, näst Gud och
folket själf, den fasta lagbundna samhällsordning, som
Sveriges konungar gifvit oss, och främst konungarne af
huset Vasa. Evärdelig ära åt Gustaf Vasas ätt för denna
skänk! Hvad Finland är, för det har det till stor del
att tacka detta konungahus, hvars fredliga minnen lefva
ännu längre än segrarnas. Tror ni att denna tacksamhetsskuld
någonsin kan förgätas?
– Aldrig, svarade Larsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
