Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Familjen Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följer jag dig, och vi skola påfinna något medel att icke
låta tiggarne på vägen ana hvad vi föra där med oss.
Och nu är jag här, fader Larsson; kan ni och vill ni
sälja mig säd till hvad pris som helst?
– Kan icke, svarade köpmannen. Jag äger ej mer
än hvad vi själfva behöfva till midsommar.
– Då måste ni ge mig anvisning på någon annan,
sade Bertelsköld. Omöjligt kan ni låta mig göra denna
långa besvärliga resa förgäfves.
Larsson teg. Men unga Maja, som med synnerlig
välvilja trakterat den hygglige förvaltaren med allt
hvad huset förmådde, lät dristeligen undfalla sig de
orden:
– Farbror i Storkyro har nog, om han vill.
Det var icke sed den tiden att barn talade i
föräldrarnas närvaro, utan att tilltalas. Fadern hade
ett strängt ord på läpparna, då modern, intagen af
beundran öfver den förnäme herrns artighet och nedlåtenhet,
tog hans och dotterns parti.
– Om Lasse skulle följa herr grefven till Bertila?
sade hon ödmjukt frågande. Lasse var nämligen sonen
i huset.
– För grefvens skull må det vara, genmälde Larsson
dröjande. Men icke är det värdt att räkna så säkert
på Bertila.
– Det återstår intet annat, sade grefven. Om ni
tillåter, så bege vi oss genast på väg.
Värden föreslog för syns skull, att grefven skulle
hvila här en dag öfver. Inom sig var han kanske nöjd
att bjudningen ej mottogs. Men ogärna sågo familjens
kvinnliga medlemmar de resandes bortfärd och försågo
dem därvid med en matsäck, som i dessa tider kunde
kallas furstelig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
