Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Familjen Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Men till saken, fortfor grefven. Ni gissar ju
redan mitt ärende? Jag har hitkommit för att köpa
spannmål af er.
– Kunde tro det, svarade Larsson bekymrad.
– Och på det ni ej må undra därpå, så bör jag
säga er, att jag rest öfver till Majniemi för en viktig
angelägenhet – kort sagdt, godset skulle afträdas åt
kronan, och där skulle bli syn. Ni känner sådana syner;
jag måste själf vara tillstädes, om jag ej ville se allt
hvad min far och jag nedlagt på godset gå fullkomligt till
sköflings. Men där regerade nu en mäktigare myndighet,
än själfva det kungliga påbudet. Hungern var konung;
nöden var hans exekutionsbetjent. Jag behöfver ej
skildra för er den sorgliga anblicken. Hälften af mina
underhafvande hade redan omkommit af brist. De återstående
närde sig blott med den fisk de lyckades hämta
ur det islagda hafvet. Ingenstädes, ej ens i Åbo, fanns
spannmål till salu, ej om den uppvägdes med guld.
Då sade jag till min förvaltare: vårt enda hopp är
Österbotten, res dit, Larssönerne äro redlige män: just
för det vi varit ovänner, skola de hjälpa oss, och om
det skulle kosta mig allt det ringa jag ännu äger, så
vill jag ej, att det sista minne Majniemi har af familjen
Bertelsköld skall vara det, att dess forne herrar låtit
sitt folk hungra ihjäl.
– Jag förstår: förvaltaren vågade icke, inföll
Larsson.
– Nej, han vågade icke. Han sade mig: ni känner
ej nödens ytterlighet. Om jag finge säd i Vasa eller
Storkyro, skulle jag aldrig kunna transportera den hit.
Man kan ej visa brödet för tusende, som äro nära att
dö af hunger, och begära af dem att de fredligt låta
ett lass med spannmål passera. Nåväl, sade jag, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
