Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Familjen Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni beständigt må ha den hugnaden att försörja så mycket
raskt folk.
Grefven aktade sig att vidröra kapitlet om sin faders
hem; ty denna gård skulle ju tillhört honom, därest
icke gamle bondekungen gjort dottersonen Gustaf Bertelsköld
arflös. Kanske var det minnet däraf, blandadt
med minnet af riksdagsstriderna, som gjorde Lars Bertila
en rask och vördig gubbe om vidpass sextio år, än mera
förlägen än hans gäst. Han hälsade grefven höfligt,
men fåordigt och något kallt. Utan mycket krusande
bereddes plats vid öfra ändan af bordet, och medan
gårdsfolket ostördt fortsatte måltiden, begynte grefven sin
vid värdinnans sida. Hans okonstlade sätt, hans stora
människokännedom och förmåga att lika ledigt umgås
med alla samhällsklasser tillvunno honom så småningom
detta folks hjärtan, i synnerhet kvinnornas. Söner och
döttrar presenterades; man frågade efter nytt ifrån kungen,
man talade om den hårda tiden, men grefven framdrog
ej ännu sitt egentliga ärende, ty det moln, som hvilade
öfver värdens panna, syntes snarare lofva afslag, än
bifall. Efter måltiden hölls gemensam aftonbön, och
därpå begaf man sig till hvila. Innanför stora stugan
voro blott två kamrar, desamma som fordom bebotts
den ena af Aron Bertila, den andra af hans dotter
Emerentia. Den senare kammarn, där värd och värdinna
annars sofvo, utrymdes nu för den främmande gästen,
och Bernhard Bertelsköld tillbragte således natten i sin
milda, olyckliga farmors rum, kanhända i samma bädd,
där hon fordom hvilat.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
