Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Veteranen från Breitenfeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Husbonden Bertila tycktes ana grefvens nyfikenhet.
Efter bönens slut och den höfliga frågan huru grefven
sofvit, ledde han sin gäst till den gamle och sade på
svenska:
– Försök, far, om ni kan gissa hvem den herrn är.
Gubben blundade med ena ögat, som ej rätt ville
tjenstgöra mera, och mönstrade grefven med barnslig
nyfikenhet.
– Känner inte, känner inte, sade han, skakande
på hufvudet. – Har sett många förnäma herrar i mina
dagar och varit i ärliga napptag med dem, men nutidens
gossar ha vuxit ifrån mig ... Ståtelig karl, tre alnar och
tre tum så visst som en. Jag trodde att det släktet
vuxit bort numera, ty nutidens folk är bara hackor, bara
hackor, ej så mycket värdt som en gammal stigbygel ...
dig undantagen, Lasse, dig och bror din. Hvem är
den herrn?
– Är detta verkligen er far, min fars gamle vapenbroder?
hviskade grefven med synbar öfverraskning
till Bertila.
– Han själf, svarade husbonden i samma ton. –
Räkna ej så noga med hans ålderdomssvaghet; Gud allena
vet huru den af oss ser ut som lefver till nittionio år.
– Nittionio år! – upprepade Bertelsköld.
– Ja och åtta månader ännu därtill. Far är ej så
bofallen, att han ej kan hålla ut hundratalet fullt, om
vår Herre vill.
– Men – sade Bertelsköld, i det han med rörelse
tryckte gubbens vänstra hand (hela högra armen var
bortvissnad i följd af gamla blessyrer) – finns då
ingenting hos mig, som skulle påminna er om någonting
från er ungdom – någon likhet med personer, som
fordom med er delat både goda och onda dagar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
