Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Veteranen från Breitenfeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax därpå väcktes Bertelsköld af en sång i rummet
bredvid. Det var en gubbes darrande stämma, som sjöng
en svensk psalm, icke en af de nya, som Spegel och
andre kraftige andans män författat i den nyss utkomna
psalmboken, utan en af Luthers gamla, som redan lefvat
igenom fem eller sex generationer. En ofrivillig rysning
genomilade Bertelsköld. Han stod ännu under inflytande
af nattens och rummets intryck: han hade i drömmen
hört sin farmors hulda röst, och nu förekom det honom,
som hörde han den gamle järnhårde bondekungens
stämma i rummet bredvid.
Nästa ögonblick log grefven själf åt sin inbillning,
klädde sig med en omsorg, hvilken han aldrig försummade,
och gick ut i stugan. Där voro redan alla församlade
till morgonbönen, som lästes af husfadern själf och
föregicks och efterföljdes af en psalmvers, hvaruti alla
deltogo
[1]. Ingen lät störa sig af grefvens inträde.
Men öfverst vid högsätet stod nu ej husbonden,
utan en liten krokig gubbe med snöhvitt hår, stödande
sig med vänstra handen på en käpp och insvept i en
tjock fårskinnspäls, oaktadt stugan var ganska varm.
Bertelskölds blickar följde gubben med ett intresse, som
kanske var en följd af hans fantasi nyss förut, när han
hörde psalmen. Ett ögonblick var han frestad att fråga,
om verkligen gamle Aron Bertila ännu intog sin forna
hedersplats ... men denne var ju en jätte till kropp och
själ, och den lille gubben, som stod här, såg godsint
och något afsigkommen ut, som ett barn på nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
