Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Majniemi slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nära nog hade hela den fruktansvärda belägringen
upplöst sig i löje och stickord. Där vankades föga
artigt skämt från den segrande garnisonen, i synnerhet
dess kvinnliga garde.
– Mera soppa, mera soppa åt kronans svältingar!
Törstig går ingen från Majniemis port! Kältringar, som
ni ären, pysslingar, hedningar, ha ni nu blifvit döpta?
Se åt, kamrat, om du är torr bakom öronen! Grymta
lagom! Stick in spettet, rofskalare, eller stick dig
själf på spettet, färdig skållad som du är, utsvultna
kronobest! Du trodde väl att det gick lika lätt uppför
Majniemis stegar, som upp till tösernas loft om lördagskvällarna!
Med dessa ord och dylika komplimanger trodde man
sig ha affärdat den retirerande fienden. Men Nils Janssen
var ej den man som stannade vid halfgjordt arbete.
– Och det kan du tåla, du? hviskade han till en
soldat, som svärjande retirerat bakom en gammal ek.
– Mesar ären I och inga ärliga knektar, om I låten
alla tokar huttla med er. Ser du gynnaren i fönstret
af andra våningen? Det var han som ...
Soldaten, våt och förargad, behöfde ej mer än ett
halfkvädet ord. I blinken grep han geväret, stödde det
mot eken, siktade och sköt. Skottet träffade Lampi-Matts i axeln.
– Blef någon sårad? ropade därinne grefve Bertelsköld,
som igenkände den välbekanta musiken af en
kulas hvinande.
– Nej, svarade Lampi-karlen, bitande hop tänderna. – Nils
Janssen har skickat en ärt mot fönstret, han
skall få en böna tillbaka.
– Vid ditt lif – intet bly i mynningen! befallde
grefven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
