Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Konungens ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Janssen död! utropade grefven med häftighet.
– Stilla, annars berättar jag ingenting. Jo det
skedde i förgår. Han huserade som en riktig tyrann
på Majniemi, och som stor medgång föder högmod och
öfverdåd, så begynte karlen dricka vin mer än godt
var, det han aldrig gjort förut. Nu hände sig i förgår,
som var en söndag, att han kom drucken till prästgården
och bjöd sig själf på middag, efter det knappt fanns
mat åt en råtta i det usla slottet, sade han. Far och
jag voro tvungne att hålla god min. Men vid bordet
skröt Janssen öfver sin stora lycka här i världen, huru
ingen kunde stå honom emot, ty han hade en talisman,
sade han, och den gjorde honom oöfvervinnerlig i
allting. Och därpå framdrog han en ring, som han
visade oss ...
– Ringen! Ringen! upprepade Bertelsköld.
– Ni vet att far är icke att skämta med, när man
trotsar Guds ord och ära i hans närvaro. Utan att sky
den mäktige mannens vreda blickar, begynte Johannes
att strängeligen bestraffa honom för trolldom och förbund
med djäfvulen, och eftersom där samlades många fattiga
till oss, för att, som vanligt, få mat och allmosor på
söndagen, så fylldes stugan efter hand med folk, som
med förundran hörde på fars straffpredikan. Nu skämdes
väl Janssen för folket, tror jag, ty rätt som det var,
slog han om i en annan ton, begynte skratta och sade
att allt hvad han berättat om ringen vore bara ett gyckel,
och däri vore intet sant ord, ty ringen hade ej mera kraft,
än ett annat stycke koppar, och vi vore bra narraktiga,
som tagit hans ord för allvar.
– Menedare! Sade han det, Greta? Då var han
förlorad, ty på samma sätt gick det ... min far, ämnade
grefven säga, men den sonliga känslan afklippte hans ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
