Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Konungens ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Om det var därför, vet jag ej, svarade Greta
lugnt, men på eftermiddagen for Janssen öfver till Janes
holme och hade mycket folk med sig, för att söka skatten
– ni vet. Det var just på sista isen, och alla varnade
honom att köra, men vild och galen piskade han på sin
häst, och så brast isen och ...
– Och alla ...?
– Nej blott han ensam. Sex föllo i, men fem
kommo upp igen. Den sjette var Janssen.
– Gud vare lofvad! utropade Bertelsköld, och med
ett djupt andetag vidgades hans lättade bröst.
Greta betraktade honom förvånad, nästan med
stränghet.
– Man tackar Gud när en människa dör, sade
hon, men det gör man för själens förlossning och för
kroppens hvila efter detta lefvernets vedermöda. Man
tackar ej Gud för sin oväns död. När syndaren fallit
i sin förhärdelse, är det kristligare att nedkalla öfver
honom den eviga barmhärtigheten.
– Du har rätt, sade grefven; det var ett syndigt
tackoffer. Men det var ej för min skull, det var för
min hustru och mina barn. Denne man, om han fått
lefva, skulle ha tillintetgjort oss alla; jag skulle ha gått
från jorden med den vissheten att mina käraste voro
invigde åt ett oundvikligt fördärf.
– Och det säger grefven som en kristen och som
en man! sade Greta förebrående. Har då Guds starka
allmakts hand förlamats? Ni stod mot er ovän som
människa mot människa och som man mot man. Och
ni, som är så ridderligt stolt, ni har nedlåtit er att
frukta honom!
– Jag har ej fruktat människor, sade grefven
häftigt; hundrade gånger har jag blottställt mitt lif och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
