- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
446

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Konungens ring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Och nu är den er, grefve Bernhard. Ett löfte
är heligt. Alltså är ringen min, ty ni har förlorat vadet.

– Begär hvad du vill ... blott icke den!

– Nej, herr grefve, jag behöfver ingenting och
jag begär ingenting annat än hvad mig med rätta tillkommer.
Ringen är min, på mans ord och ära. Här
är han ...

Och Greta framtog en liten ask af trä, drog en
handske på sin högra hand och upptog ringen mellan
tummen och långfingret.

– Jag vill ej, sade hon, vidröra med min blottade
hand den olycksaliga, som redan bragt så mycken ofärd
åstad. Ja, här är trolltyget, som varit förloradt i nära
fyratio år – här är den talisman, på hvilken ni säger
att er släkts öde beror – här är maktens och lyckans
onda ande, som reser människors sinne i högfärd mot
Gud, i tyranni och själfviskhet emot medmänniskor –
och nu är han i mitt våld, nu är han min, och vill ni
veta hvad jag nu gör med honom ...?

– Jag besvär dig, Greta ... utropade grefven i en
så häftig sinnesrörelse, att den betog honom kraft att
uppstiga från bädden.

– Jo jag vill säga er hvad jag gör med den onde
anden, fortfor den raska kvinnan med en för henne
ovanlig hänförelse. – Här nedanför fönstret brusa slottsfjärdens
vågor ... jag begrafver för evigt konungens ring
i dess djup, och ni och edra barn skolen välsigna mig
för hvad jag gjort.

Och därvid utstötte hon beslutsamt en ruta, steg
tillbaka och måttade, för att utkasta ringen så säkert
och så långt som det var henne möjligt. Just i samma
stund flög ett svart snömoln öfver solen, och rummet
fördystrades ända till mörker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free