Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Konungens ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ett ögonblick! Blott ett ögonblick! bad Bertelsköld,
nästan ur stånd att tala.
Grefvens annars så klangfulla röst var nu så ovanligt
tonlös, att Greta tvekade.
– Hvad vill ni ännu? sade hon, darrande mot sin vilja.
– Jag begär blott ... fem minuters anstånd. Tryck
ringen på mitt finger ... Om fem minuter förgå ...
och mitt öde ej därunder förändras ... så att ringen
visar sin makt ... så tillhör han dig ... annars .. tillhör
han mig!
– Syndiga, sorgliga tro! sade Greta. – Och alltså
på detta villkor ger ni mig frivilligt ringen?
– Jag ger dig den.
– Och om de fem minuterna förgå utan stora
ändringar, lofvar ni mig då att vända ert sinne från
denna världen och aldrig mera tro på den olycksaliga
ringens makt?
– Jag lofvar dig det.
– Nåväl. Förlåt mig, gode Gud, om jag syndar
med denna eftergift och frestar din försyn med mänsklig
förvetenhet! Här är ringen!
Och hon tryckte den på grefvens hand. Därpå
betäckte hon den söndrade rutan, för att skydda den
sjuke för drag.
Vidpass en minut förgick i tystnad.
Om en liten stund syntes en solblink. Denna så enkla
tillfällighet kom likväl både grefven och prästhustrun att
darra. Men det var blott för några sekunder. Solen
försvann ånyo i molnen.
Man kunde nästan höra två hjärtan klappa.
– Tiden är förliden, sade ändtligen Greta. Ni ser
nu huru dåraktig er förtröstan var. Gif mig frestaren,
och han skall för evigt sjunka i vågens djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
