Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Lejonet sofver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Men den dag skall likväl komma, när ers majestät
förtrollas af en skön prinsessa och Sverige får en
drottning.
– Hvem vet – sade konungen skrattande – när
jag blir trettio år!
[1]
Emellertid fortfor diplomaten att på sitt sätt göra
sig hemmastadd med opinionerna om konungens person.
– Hans majestät skall dock hafva ett kuragöst
sinnelag, däraf stora entrepriser äro att vänta, sade han.
– Bevare oss Gud från ett sådant kurage, min
bästa vicomte, svarade nåden i fåtöljen. Om ni kallar
det kurage att bryta halsen af hästar, björnar och människor
– eh bien, jag medger, hans majestät kan däri
täfla med själfva kung Orre. Föreställ er, i somras var
här en sjödrabbning. Hans majestät och kapten Horn
stridde i små båtar på Mälaren. Det är sant att de
i stället för kanoner hade stadens brandsprutor, och i
stället för gevär hade de handsprutor. Därmed sprutade
de så länge på hvarandra, tills Horns båt begynte sjunka
och han själf måste hoppa i sjön. »Är det språnget
farligt?» ropade hans majestät. »Nej, bara man icke
är rädd,» svarade Horn, som är en god simmare. Plums
hoppade hans majestät efter i sjön, och jag bedyrar,
vicomte, att pfalziska huset i den stunden upphört att
regera på svärdssidan, därest ej Horn fått konungen i
håret och dragit honom i land.
– Äfven konungar äro ej frie från pojkstreck,
sade vicomten. Häri kan man likväl finna något
ridderligt.
– Ridderligt? Grand dieu! Ni skulle då sista
våras ha sett vårt unga majestät vid Ystad i Skåne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
