Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Huru lejonet begynner att jaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock vädret annars herrligen klart och varmt. Där låg
framför oss det gröna Seland med sina bokskogar,
Humlebäcks gård och en fyrbåk och en väderkvarn, där
mjölnaren ingen tid hade att mala. Och lade då många
båtar ut från skeppen, roende åt land, men där blef
vattnet för grundt; då sprang major Carl Numers vid
gardet ut ifrån båten, vadande till land, och hans bataljon
med honom. När konungen det såg, vardt han betagen
af en träffelig otålighet, så att ingen honom hålla kunde,
utan sprang han ända under armarna i sjön, vinkande
med värjan att de andra skulle göra så med; det ock
strax följdes af grefve Piper, men löjeligt var att se
franske ambassadören monsieur Guiscard i sina fina svarta
silkesstrumpor springa ned uti sjön, änskönt konungen
sade: »monsieur har med danskarne ingenting otaldt».
Nu sköt juten fuller med sex små kanoner från stranden,
så att vattnet undertiden färgades rödt; men fyrahundra
ryttare, som lågo i skogsbrynet till att nedhugga de
svenske, vågade sig näppeligen fram innan våra grofva
stycken från skeppen haglade som ärter omkring dem,
rifvande upp sand och stenar, likasom ett yrväder, att
hästarna gingo durch och dem var intet att hejda; och gick
det intet bättre med danska fotfolket, som var trehundra
bönder, dem man frihet från träldomen lofvat hade, om
de ville tjena i fält. Vardt alltså juten jagad till skogs
innan mörkningen; och när kung Carl den sköna segern
vunnit, föll han strax uppå knä och tackade Gud. Samma
afton stacks läger på stranden.
Vi ryttare voro till allt detta allenast åskådare; med
hvad hjärtans åhåga kan ma soeur sig nogsamt föreställa.
Vi kunde ej mera den dagen landstiga för mörkrets skull,
och följande måndag blåste en grufvelig hård nordväst,
så att där en båt sattes ut, där slog strax sjön öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
