Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Huru lejonet begynner att jaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, att där några man förgingos. Var ock en hård
sjögång den dagen för hästarna, däraf allenast vid vårt
regemente väl ett halft tjog bröto af sig benen; men om
tisdagen var smult väder, och vi sluppo i land. I lägret
gick strax det tal, att rådlöshet och förskräckelse rådde
i Köpenhamn, ty deras konung var borta i Holstein, och
kommendanten Schack var af vår ankomst så schackmatt,
att han intet visste om han stod på hufvud eller
fötter. Men studenterne och en del borgare hade gått
upp på vallarna till att manligen möta oss och som
redlige män försvara sitt land; ty ingen kunde ju annat
förmoda, än att kung Carl skulle belägga hufvudstaden
med härsmakt och komma där hastigare in, än hans
salig farfader i tiden förmådde det göra.
Ma soeur torde imaginera sig, att jag för den
ringa möda att åskåda en seger väl intet rum kan få
uti minnesboken. Vill alltså ej hafva osagdt, att jag
med min skvadron blef utsänd till att rensa landet ifrån
danska rytteriet, som sig sauverat till skogs. Och hade
vi i den vefvan åtskilliga rencontres, dem vi bestodo så
godt, att vi återkommo med fyrtio fångar. Det är visst,
att vi hade mera omak att skydda Seland än att gripa
det an, ty någre af de våra, och fast mer de holländske
och engelske matroser, som gingo i land från flottorna,
togo sig före att plundra adelsgårdarna. Sådant måtte vi
med gevalt förhindra, och ej utan slängar; ty konungens
vilja var, att herre och bonde skulle behålla sitt. När
den lifegne danske bonden det förnam och tänkte på
huru fogdarne drefvo honom med piske till plogen, blef
han fast vänlig till sinnes mot oss; och när en bonde
bragtes fången till lägret, gaf konungen honom strax lös
och en blank riksdaler i handen, sägande: »passen på
edert arbete, käre far; icke är jag kommen att söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
