- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
110

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jagten vid Liebeverda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minsta spricka. Därpå stod han upp, fattade järnskon
mellan händerna och bröt den helt långsamt två eller
tre gånger. Vid tredje brytningen brast skon, midt på
dess krökning, i tvenne lika stora stycken, hvilka
konungen triumferande framböll, ett i hvardera handen,
såsom ett bevis på att hvarken vin eller kärlek förslappat
hans muskler, hårdare ännu än själfva det
hårda järnet.

Nu steg förtjusningen till sin höjd. Alla remmare
fylldes och tömdes och fylldes och tömdes ånyo till
heder för »den moderne Herkules, blomman af sin tids
ridderskap, den oöfvervinnerlige, i kraft och behag lika
oemotståndelige fursten och herren, kurfursten af Sachsen
och konungen af Polen (freden i all ära), som bryter
järn och hjärtan ...»

– och en dag skall bryta alla sina fienders värjor
som denna hästsko, tjugu snökonungar till trots, inföll
den af vin och bravorop upphetsade sachsiske ryttmästaren,
utan att akta på konungens mulnande blickar.

Gösta Bertelsköld steg upp för att gå – det enda
svar han ansåg passande vid detta tillfälle.

Men ryttmästaren ställde sig i hans väg.

– På min ära, sade han, jag tror den lilla
svenska grefven blir rädd för oss. Sakta, sakta, min
unge vän; edra fina jungfrufingrar skola visst aldrig
bryta en järnsko i tu. Drick, för tusan – drick, säger
jag, hans polska majestäts skål! Mort de ma vie, den
svenske pilten har ej tömt en enda ärlig bägare ännu!

Unge Gösta for med handen åt värjfästet; det var
sällan långt mellan hand och fäste den tiden. Men i
rätta stunden hejdade han sig, fattade bägaren, tömde
den till botten och sade med en fattning, som skulle
anstått en mera bepröfvad kämpe:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free