Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jagten vid Liebeverda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt friare blef skämtet, och där saknades icke anspelningar
på de slippriga historier från den tidens hofkrönika,
hvilka finnas samlade uti den ryktbara boken
La Saxe galante[1], som sedan utkom i Amsterdam 1736,
fyrahundrasexton oktavsidor stark, med en rätt oförskämd
vignett och den därtill passande devisen Vis inita major.
Där saknades ej heller rätt äfventyrliga historier från
kurfurstens ungdom, och bland dem glömdes ej tjurfäktningen
i Madrid, där dåvarande prinsen af Sachsen
debuterade med en framgång, som blef så farlig för de
spanska skönheternas hjärtan.
På konung August – hvarför neka honom en titel,
som han sedan återtog? – förfelade ej dessa minnen
sin lifvande inverkan. Leende tog han en silfvertallrik
från bordet och vek den helt lätt, utan synbar ansträngning,
mellan sina händer tillsamman till en rulle, hvilken
han därpå kastade som en liten drickspenning åt betjeningen.
Ett högt bravorop följde på denna furstliga bedrift,
och exemplet manade till efterföljd. En groflemmad
sachsisk ryttmästare framtog en kopparslant, vek undan
duken, lade slanten på det blottade bordet och inslog
den med ett enda slag af sin knutna näfve så djupt, att
den blef fastsittande uti ekskifvan. Nya bravorop tolkade
strax den allmänna förtjusningen.
Konungen, alltmera lifvad, lät inhämta några hästskor,
pröfvade dem sorgfälligt, bortlade några och valde
slutligen en, hvilken han lät cirkulera bland sällskapet,
för att öfvertyga alla, att skon var hel och stark utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
