Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flyktingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle löpa af rullen och den blodiga härfvan vore
färdig att afnystas.
– Jag tycker mera om att vara i störtregnet, än i
kvalmet under de första blixtarna, sade han, och jag är
sannerligen otålig att komma väl tillbaka från stepperna
i Ukrän. För dem som lefde mellan 1700 och 1709
må det väl ha varit en tid af hög stämning och segerjubel,
men för oss, som veta hvad därpå följde, ligger
där liksom ett kvalm öfver hjärtat, när den stora ofärden
kastar sin skugga tillbaka på segrarnas skimmer. Bättre
då att stå midt inne i den skräckfulla verkligheten, än
att bedröfvad skåda sina fröjder genom det svarta floret
af en kommande olycksnatt.
– Nej, om kusin inte har något bättre och trefligare
att lofva oss, är det så godt att vi börja med slutet,
inföll gamla mormor, rättfram som hon brukade. – Låt
han det regna och blixtra bäst det behagar i tideböckerna;
hvad har det att göra med hans berättelser? Han kan
ju i himlens namn låta duskvädret gå förbi och fortsätta
med solskenet, som följde därpå, efter han är
hugad att tala i liknelser. Säg oss därför rätt och slätt:
mina vänner, så och så gick det med Carl XII, han steg
upp som en sol och föll ned som en päls, slogs nog
mycket och dog som ungkarl; hvartill kusin kan ungefär
lägga till, att det var skada på en tapper karl och att i
hans tid gällde koppar för mer än silfver. Sedan kan
kusin låta unga Bertelsköld gifta sig och hålla ett ståteligt
bröllop på Majniemi slott, och därmed, hoppas jag, hafva
vi lyckligen kommit öfver stora ofreden med allt dess
anhang och få höra något mera om Ebba Bertelsköld,
den beskedliga människan, och om konungens ring.
– Jag vill inte förmoda – morrade kapten Svanholm,
kämpande med sin stora respekt för gamla mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
